I en ny rapport visas utvecklingen för häckande fåglar i svenska fjällen under perioden 2002–2022, som den registrerats inom det för länsstyrelserna gemensamma delprogrammet "Häckande fåglar i fjällen". Data kommer från sammanlagt 216 rutter och fyra olika inventeringsprojekt: Svensk Fågeltaxerings (SFT:s) standardrutter, LUVREprojektet i Vindelfjällen (Västerbottens län), Ånnsjöns fågelstations fjällrutter (Jämtlands län), och Länsstyrelsen i Dalarnas egna fjällrutter. I genomsnitt 113 rutter inventerades årligen.
Totalt visas trender för 107 arter för hela fjällområdet 2002–2022. Det är ungefär lika många arter som har statistiskt säkra ökningar (24 arter, 22 %) som minskningar (23 arter, 21 %). Fem fjällarter har säkert ökat i antal: större strandpipare, fjällpipare, kärrsnäppa, ängspiplärka och ringtrast. Sex fjällarter har säkert minskat: alfågel, dalripa, mosnäppa, brushane, smalnäbbad simsnäppa och lappsparv. För huvuddelen av arterna finns alltså ingen säkerställd förändring. Det har gått jämförelsevis bättre i Västerbottens och Jämtlands län, och något sämre i Norrbottens och Dalarnas län.
De två indikatorerna för kvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö (fjällheds- respektive fjällbjörkskogsarter, 7 arter i varje) har minskat något under perioden, men är U-formade, så att en minskning följts av en ökning. För perioden 2013–2022 finns därför säkerställda ökningar. Mönstret varierar något mellan länen.
Indikatorn för miljömålet Begränsad klimatpåverkan steg under 2002–2022, vilket betyder att fågelsamhället i fjällen under denna tid har blivit ”varmare”. Det har relativt sett gått bättre för arter knutna till varma utbredningsområden (”sydliga arter”) jämfört med arter knutna till kalla klimat (”nordliga arter”). Förändringen för fjällområdet är större än vad som noterats i Sverige totalt sett under samma period. Det är alltså i och kring fjällkedjan förändringarna mot en ”varmare” fågelfauna har varit störst i landet.