Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Indikatorer – en gemensam trend för många arter

En fågel sitter i ett träd med munnen full av insekter. Foto.

Vi jobbar framförallt med att beskriva hur antalet fåglar per art förändras över tid. För att titta på mer generella skeenden i naturen brukar vi i olika sammanhang slå ihop många fågelarters trender till en enda trend. Till exempel hur går det för fåglar som lever i skogen.

Sådana gemensamma trender kallas indikatorer. En indikator sammanfattar komplex information i ett enda lättförståeligt tal som sedan uppdateras med jämna mellanrum efterhand som ny information kommer in. De kanske bäst kända indikatorerna idag är aktievärldens index, såsom Dow Jones och Nasdaq. På samma sätt som dessa beskriver hur ett stort antal enskilda aktiers värde i genomsnitt förändras över tid kan vi följa hur ett stort antal fågelarters antal i genomsnitt förändras över tid.

Först beräknas ett index för varje art och år. Därefter har ett medelindex beräknats per år för alla arter. Därefter beräknas genomsnittliga index för de ingående arterna enligt en ny metod som bygger på Monte Carlo-simuleringar (Soldaat m.fl. 2017, Ecological Indicators 81: 340–347). De årliga indexen motsvarar de som tidigare rapporterats, men nytt är att en icke-linjär trend med 95% konfidensintervall nu kan beräknas och presenteras.

I en indikator har varje art lika stor betydelse för värdet på indikatorn. Vanliga fåglar väger alltså inte tyngre än ovanliga fåglar. Grundtanken är att varje art sänder sin unika signal om tillståndet i naturen. En art är inkluderad i de svenska indikatorerna ifall det finns tillräckligt med data för att beräkna ett index för samtliga år.

Ett diagram med tre olikfärgade linjer. Illustration

Så här läser du trendfigurerna, med kråkan som exempel. Här förklaras diagrammen som innehåller flera trender, men det är samma principer som gäller för diagrammen med bara en trend i.

Antalet fåglar (och därmed index) inom varje program har för 1998 satts till 1. En linje binder ihop indexvärdena för de olika åren. Den blå linjen är för vinterpunktrutterna, den röda för sommar­punktrutterna och den svarta för standard­rutterna. Kurvorna sammanfaller i basåret 1998. I kråkans fall betyder sommarindex på ungefär 1,75 för 1975 (röd linje, sommar) att det då fanns 75% fler kråkor än under basåret. Basårets värde kan av ren slump ha varit ovanligt högt eller lågt och därför skall man inte lägga för stor vikt vid huruvida värden före och efter basåret ligger över eller under 1. Det viktiga är istället vilka långsiktiga trender som finns i kurvan. Med TRIM beräknar vi en konstant procentuell förändring per år (en log-linjär trend).

I den undre rubrikraden ges trendstatistiken för de tre olika programmen, i ordningen vinterpunktrutter (blå linje), sommarpunktrutter (röd linje) och standardrutter (svart linje). Det är tre bitar information för vardera programmet, separerade med semikolon. Det första talet (”9778” för kråkan) visar det genomsnittliga antalet fåglar observerade per år på Vinterpunktrutterna. Det andra talet (2132) visar antalet unika rutter som arten setts under alla år. Det tredje talet (-1,3) är den genomsnittliga årliga procentuella förändringen i populationsstorlek. Kråkan har alltså minskat med 1,3% per vinter över hela perioden. Det tredje värdet visar trendens statistiska säkerhet. NS (”not significant”) betyder att ingen säker trend finns, medan stjärnor *, ** eller *** visar att förändringen är statistiskt säkerställd, motsvarande p<0,05, p<0,01 och p<0,001. Ju fler stjärnor desto säkrare är trenden. Efter semikolon följer motsvarande data för sommarpunktrutterna, där det alltså setts i genomsnitt 2179 kråkor om året på 1186 olika rutter mellan 1975 och 2019, med en genonsnittlig minskning om 1,8% per år, med hög statistisk signifikans (***). För standardrutterna, de tre sista värdena inom parentesen, gäller att i genomsnitt 1557 fåglar setts per år på 660 olika rutter perioden 1998–2019, men signifikant minskning på 1,2% per år. Notera alltså skillnaden mellan de tre trenderna – de berör olika delprojekt och olika tidsperioder!

Enskilda års värden ska alltid tolkas med försiktighet. Speciellt för arter som ses i lägre antal och på få rutter kan såväl väder som rena tillfälligheter ha stor inverkan på vad som noteras under ett enskilt år.

Våra olika indikatorer

De senaste 48 åren har det gått särskilt dåligt för fåglarna i jordbrukslandskapet, inte minst sånglärkan. För skogsfåglar och hela gruppen av vanliga fåglar är bilden mer svårtolkad. Vi tar fram data enbart för Sverige baserat på de urvals- och beräkningskriterier som används i hela Europa. I de svenska indikatorerna ingår färre arter än för Europa i sin helhet då många europeiska arter saknas helt i vår fauna medan andra arter är för få för att indexera.

Det är viktigt att påpeka att dessa indikatorer främst innefattar vanliga fåglar. Inte minst för skogsfågelindex är detta viktigt, eftersom många av de arter som föredrar äldre och orörd skog, eller skog med specifika kvaliteter är relativt ovanliga och därför inte tagitrs med i det europeiska urvalet av arter.

För att beräkna nedanstående indikatorer använder vi data antingen från standardrutterna eller från sommarrutterna.

Vanliga jordbruksfåglar

Den här EU-indikatorn är identisk med den officiella svenska indikatorn för miljömål 13 Ett rikt odlingslandskap. Indikatorn inkluderar 15 arter, nämligen: tornfalk, tofsvipa, sånglärka, ladusvala, råka, buskskvätta, törnsångare, ängspiplärka, gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv och ortolansparv.

För de 20 åren med standardrutter är trenden signifikant minskande över tid. De senaste 10 åren har ingen förändring skett, vilket tyder på att läget är stabilt. För de 48 åren med sommarpunktrutter minskar både den långsiktiga och den korta signifikant.

Baserat på standardrutterna har tornfalk, törnsångare, gulärla och hämpling ökat, medan tofsvipa, sånglärka, råka, buskskvätta, stare, gulsparv och ortolansparv har minskat. Baserat på sommarrutterna har tornfalken ökat medan tofsvipa, sånglärka, buskskvätta, ängspiplärka, gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv och ortolansparv minskat.

Grafen som visar en måttlig minskning på -0,8 % . Illustration.
EU-indikatorn Ett rikt odlingslandskap standardrutt.
Grafen som visar en måttlig minskning på -1,6 % . Illustration.
EU-indikatorn Ett rikt odlingslandskap sommarpunktrutt.

Vanliga skogsfåglar

I EU-indikatorn Vanliga skogsfåglar ingår 26 arter däribland flera generalister. Det är arter som trivs i alla sorters trädbevuxna marker. De 26 arterna är sparvhök, järpe, skogssnäppa, skogsduva, mindre hackspett, spillkråka, nötkråka, nötskrika, svartmes, tofsmes, entita, talltita, nötväcka, trädkrypare, dubbeltrast, rödstjärt, gransångare, grönsångare, kungsfågel, svartvit flugsnappare, halsbandsflugsnappare, trädpiplärka, stenknäck, grönsiska, domherre och videsparv.

Vad gäller standardrutterna har EU-indikatorn för ”Vanliga skogsfåglar” gått långsamt men stadigt uppåt. Indikatorerna baserade på sommarpunktrutterna har minskat signifikant  sedan starten 1975.

Grafen som visar en måttlig ökning på 1,1 % . Illustration.
EU-indikatorn Vanliga skogsfåglar standardrutt.
Grafen som visar en måttlig minskning på -1,1 % . Illustration.
EU-indikatorn Vanliga skogsfåglar sommarpunktrutt.

Vanliga fåglar

107 arter ingår i EU-indikatorn Vanliga fåglar. Dessa arter är förutom både fåglarna i odlingslandskapet och de vanliga skogsfåglarna skäggdopping, gråhäger, gräsand, gravand, knölsvan, ormvråk, brun kärrhök, orre, fasan, trana, rörhöna, sot­höna, strandskata, ljungpipare, enkel­beckasin, storspov, grönbena, drillsnäppa, rödbena, gluttsnäppa, skrattmås, ringduva, turkduva, gök, tornseglare, gröngöling, st. hackspett, göktyta, trädlärka, hus­svala, korp, kråka, kaja, skata, stjärtmes, talgoxe, blåmes, gärdsmyg, björktrast, tal­trast, rödvingetrast, koltrast, stenskvätta, näktergal, rödhake, gräshoppsångare, rörsångare, kärrsångare, sävsångare, härmsångare, svarthätta, trädgårds­sångare, ärtsångare, lövsångare, grå flugsnappare, järnsparv, sädesärla, fors­ärla, grönfink, steglits, gråsiska, rosenfink, bofink, bergfink, sävsparv och gråsparv.

Grafen som visar en måttlig ökning på 0,5 % . Illustration.
EU-indikatorn Vanliga fåglar standardrutt.
Grafen som visar en måttlig minskning på -0,8 % . Illustration.
EU-indikatorn Vanliga fåglar sommarpunktrutt.

Här visar vi förslag på svenska indikatorer relaterade till EUs Marina direktiv (Havs och Vattenmyndighetens webbplats). De är baserade på de nationella sjöfågelräkningarna som vi genomför i Sverige under januari månad. Vi visar Indikatorer för tre funktionella grupper (betande, bentiska, respektive fiskätande arter). Vi visar Indikatorerna separat för Västerhavet- respektive Östersjön under perioden 1991 till 2022.

Indikatorer för EUs Marina direktiv är under utveckling inom EU. De indikatorer som vi presenterar här är förslag på hur svenska varianter av sådana indikatorer skulle kunna se ut. De har ännu ingen officiell status i Sverige. Vi visar trender för arter grupperade efter födoval.

Samtliga arter

Långtidstrenderna för indikatorerna där samtliga arter ingår visar inte på några förändringar av antalet övervintrande sjöfåglar i Västerhavet men på svagt ökande antal i Östersjön.

I Västerhavet ökar skäggdopping, svarthakedopping, kricka, bläsand, knipa, sjöorre, småkrake, knölsvan, sångsvan, sothöna medan smålom, storskarv, gräsand, brunand, alfågel och storskrake minkar.

Smålom, skäggdopping, svarthakedopping, storskarv, gräsand, kricka, bläsand, stjärtand, bergand, vigg, knip, svärta, sjöorre, salskrake, knölsvan, sångsvan och sothöna ökar i Östersjön.

Grafen som visar en stabil och en måttligt ökande trend för alla arter. Illustration.
Grafen som visar en stabil och en måttligt ökande trend för samtliga arter både i Västerhavet och i Östersjön. Illustration.

Betande arter

De växtbetande arterna i både Västerhavet och Östersjön har ökat under perioden. Gräsanden ökar i Östersjön men minskar dock i Västerhavet. Kricka, bläsand, knölsvan, sångsvan och sothöna ökar. I Östersjön räknas också stjärtand som ökar.

Grafen som visar en trend som är måttlig ökande gör betande arter. Illustration.
Den marina indikatorn för betande arter i Västerhavet och Östersjön.

Bentiskt födosökande arter

De bentiskt födosökande arterna som grupp är satbil i Västerhavet, medan de har en negativ långtidstrend i Östersjön.

I Västerhavet ökar knipa och sjöorre, medan brunand och alfågel ökar, vigg, svärta och ejder varken ökar eller minskar. I Östersjön ökar bergand, vigg, knipa, svärta och sjöorre. Brunand, alfågel och ejder minskar däremot.

Grafen som visar en stabil och en måttligt minskande trend för bentiskt födosökande arter. Illustration.
Den marina indikatorn för bentiskt födosökande arter i Västerhavet och Östersjön.

Fiskande arter

De fiskande arterna är stabila i Västerhavet medan de ökar i Östersjön.

I Västerhavet ökar skäggdopping, svarthakedopping och småskrake, medansmålom, storskarv och storskrage minskar. Salskraken varken ökar eller minskar. I Östersjön ökar smålom, skäggdopping, svarthakedopping, storskarv och salskrake. Storskraken däremot minskar. Småskraken varken ökar eller minskar.

Grafen som visar en stabil och en måttligt minskande trend för fiskande arter. Illustration.
Den marina indikatorn för fiskande arter i Västerhavet och Östersjön.

Riksdagen i Sverige har satt upp 16 miljökvalitetsmål. Målen beskriver det tillstånd i miljön som det svenska miljöarbetet ska leda till, till exempel, en giftfri miljö, renare luft och en storslagen fjällmiljö. Här kan fåglarna hjälpa till och spegla om miljökvalitetsmålen nås eller inte. I varje indikator ingår ett antal fågelarter som borde öka i antal om miljökvalitetsmålet är på väg att nås. 

Just nu bidrar Svensk Fågeltaxering med data till tre av miljömålen, nämligen Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap (en längre och en kortare tidsserie) och Storslagen fjällmiljö (en indikator vardera för kalfjäll och fjällbjörkskog). Du kan läsa mer om de olika miljömålen på Sveriges miljömåls webbplats.

Levande skogar

I indikatorn Levande skogar ingår 16 arter. Huvudindikatorn för skogsfåglarna visar under de senaste 20 åren ingen statistisk säkerställd förändring och årets ökning lyfte en tidigare något dalande kurva.Tjäder, skogsduva, svartmes, tofsmes, trädkrypare och domherre ökar, medan järpe, tretåig hackspett, lavskrika, entita och talltita minskar. Trenden för gröngöling, mindre hackspett, nötkråka, stjärtmes och lappmes är varken ökande eller minskande.

Grafen som visar en trend som är stabil. Illustration.
Miljömålsindikatorn för Levande skogar.

Ett rikt odlingslandskap

Miljömålsindikatorn Ett rikt odlingslandskap hittar du under EU-indikatorerna. 

Storslagen fjällmiljö

För miljömålet Storslagen fjällmiljö fins två indikatorer, en för kalfjället och en för fjällbjörkskogen. Det ingår sju arter i båda indikatorerna. Data kommer från de 104 standardrutter som är fjällrutter. Båda kurvorna har ungefär samma form, med en minskning de första tio åren och en ökning därefter. För arterna knutna till fjällbjörkskog är trenden över de 21 åren fortsatt signifikant negativ trots den sentida ökningen.

Kalfjället

På kalfjället ökar fjällripa, ljungpipare, fjällabb, stenskvätta och ängspiplärka medan lappsparven minskar. Snösparven vare sig ökar eller minskar.

Grafen visar en stabil trend för fåglarna på kalfjället. Illustration.
Indikatorn för häckande fåglar på kalfjället.
Fjällbjörkskog

I fjällbjörkskogen minskar dalripan. Rödvingetrast, rödstjärt, blåhake, lövsångare, gråsiska och bergfink varken ökar eller minskar.

Grafen visar en måttlig minskning för indikatorn fjällbjörkskogen. Illustration.
Indikatorn för häckande fåglar i fjällbjörkskogen.

Tidigare miljömålsindikatorer

Svensk Fågeltaxering bidrog länge med indikatorer även för andra miljökvalitetsmål. Från 2018 ändrades dock systemet med miljömålsindikatorer. Eftersom vi själva tycker att de indikatorer vi använde fortfarande bidrar med intressant information, fortsätter vi att uppdatera dem här. Alla bygger på data från standardrutterna, med start 2002.

Begränsad klimatpåverkan

Indikatorn är ett mått på hur de svenska fågelsamhällenas art- och individsammansättning förändras över tiden, speglat i vilket slags klimat fåglarna normalt vistas i. Kurvan har stigit sedan 2002 vilket visar att vi fått relativt fler individer av sydliga och värmeälskande arter i landet, på bekostnad av nordliga arter som föredrar ett svalare klimat. De tunna linjerna runt huvudlinjen visar 95 % konfidens­intervall.

Miljömålsindikatorn för målet Begränsad klimatpåverkan beräknas på följande sätt: Samtliga arter som noterats längs standardrutterna ingår, förutom ett tiotal observationer av förbiflyttande arktiska fåglar. Analyserna bygger på att varje fågelart först klassas efter hur varmt det är inom dess europeiska utbredningsområde under häckningstid (april–augusti).

För till exempel lappmesen, järnsparven och steglitsen är denna medeltemperatur +6,9, +12,8 respektive +15,3°C. Därefter kan vi för varje individuell fågelinventering beräkna ”medeltemperaturen” för de fågelindivider som påträffats. Vi kallar denna ”medeltemperatur” för CTI (”Community Temperature Index”). Sedan kan vi följa hur CTI förändras i Sverige med tiden. Förändringar i indikatorn visar på förändringar i fågelsamhällets sammansättning, både vad gäller individantal och artsammansättning.

Om CTI på en plats har ökat med åren har det blivit jämförelsevis fler fåglar av ”varma” arter, ofta på bekostnad av antalet individer av ”kalla” arter och vice versa. Indikatorn visar förändringen i CTI och speglar därmed om fågelfaunan successivt blir ”varmare” eller ”kallare”. CTI i Sverige för startåret 2002 (index = 0) var 12,57°C.

Grafen visar en stigande trend för miljömålet begränsad klimatpåverkan. Illustration.
Antalet individer av värmeälskande arter har ökat.
Levande sjöar och vattendrag

Här ingår 13 arter. Smålom, skäggdopping, storskrake och forsärla ökar. Minskar gör drillsnäppa och silvertärna. Storlom, vigg, knipa, småskrake, fiskgjuse, sothöna och fisktärna varken ökar eller minskar.

Grafen visar en måttligt ökande trend. Illustration.
Indikatorn för levande sjöar och vattendrag.
Ett rikt växt- och djurliv

I den här indikatorn ingår samtliga arter som ingår i övriga indikatorer samt röd glada och silltrut som ökar och ejder och havstrut som minskar. Strandskatan varken ökar eller minskar.

Grafen visar en stabil trend för ett rikt växt- och djurliv. Illustration
Indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv.
Myllrande våtmarker

I de myllrande våtmarkerna i norra Sverige ökar smålom, sångsvan, trana, ljungpipare och kärrsnäppa. Kricka, bläsand, svartsnäppa och brushane minskar. Enkelbeckasin, småspov, grönbena, gluttsnäppa och smalnäbbad simsnäppa varken ökar eller minskar.

Medan i våtmarkerna i södra Sverige så ökar sångsvanen, medan kricka, enkelbeckasin och grönbena. rördrom, brun kärrhök och sothöna varken ökar eller minskar.

Graferna visar stabila trender för myllrande våtmarker. Illustration.
Indikatorerna för Myllrande våtmarker i norra och södra Sverige.