Du är här

EU-indikatorer

Kurvorna ovan visar den genomsnittliga utvecklingen i Sverige för ett antal fågelarter typiska för olika naturmiljöer. De data som presenteras här är från sommarens punktrutter 1975-2020 (figurer till vänster) samt standardrutterna 1998-2020 (figurer till höger) och ingår i EUs strukturella indikator "Population trends of wild birds". Notera att indikatorn för fåglar i odlingslandskapet är identisk med den för det svenska miljömålet Ett rikt odlingslandskap. Den europeiska habitat­klassificeringen av fåglar är inte alltid den mest relevanta för svenska förhållanden.

De senaste 45 åren har det gått speciellt dåligt för fåglarna i jordbrukslandskapet, inte minst sånglärkan. För skogsfåglar och hela gruppen av vanliga fåglar (mer nedan) är bilden mer svårtolkad.

Så här läses figurerna

Den tjocka linjen visar genomsnittlig trend, det grå fältet det 95 % konfi­dens­intervallet. Prickarna är årliga medelindex. En trend ges för alla år samt för de senaste 10 åren. 

Det är mest vanliga fåglar som ingår

Det är viktigt att påpeka att dessa indikatorer främst innefattar vanliga fåglar. Inte minst för skogsfågelindex är detta viktigt, eftersom många av de arter som föredrar äldre och orörd skog, eller skog med specifika kvaliteter är relativt ovanliga och därför inte tagitrs med i det europeiska urvalet av arter. Notera att den engelska beteckningen på indikatorn för skogsfåglar är ”Common woodland birds”, inte ”Forest birds”, för att göra denna distinktion extra tydlig. ”Woodland” är bättre ämnat för den oftast triviala sekundära skog som återfinns i människans närhet.

I kurvorna ingår följande arter:

Fåglar i odlingslandskapet (Vanliga jordbruksfåglar): tornfalk, tofsvipa, sånglärka, ladusvala, råka, buskskvätta, törnsångare, ängspiplärka, gulärla,  törnskata, stare, hämpling, gulsparv, ortolansparv, pilfink (15 arter)

Vanliga skogsfåglar: sparvhök, järpe, skogssnäppa, skogsduva, m. hackspett, spillkråka, nötkråka, nötskrika, svartmes, tofsmes, entita, talltita, nötväcka, trädkrypare, dubbeltrast, rödstjärt, gransångare, grönsångare, kungsfågel, svartvit flugsnappare, halsbands­flugsnappare, trädpiplärka, stenknäck, grönsiska, domherre, videsparv (26 arter)

Vanliga fåglar: jordbruksfåglarna ovan + skogs­fåglarna ovan + skäggdopping, gråhäger, gräsand, gravand, knölsvan, ormvråk, brun kärrhök, orre, fasan, trana, rörhöna, sot­höna, strandskata, ljungpipare, enkel­beckasin, storspov, grönbena, drillsnäppa, rödbena, gluttsnäppa, skrattmås, ringduva, turkduva, gök, tornseglare, gröngöling, st. hackspett, göktyta, trädlärka, hus­svala, korp, kråka, kaja, skata, stjärtmes, talgoxe, blåmes, gärdsmyg, björktrast, tal­trast, rödvingetrast, koltrast, stenskvätta, näktergal, rödhake, gräshoppsångare, rörsångare, kärrsångare, sävsångare, härmsångare, svarthätta, trädgårds­sångare, ärtsångare, lövsångare, grå flugsnappare, järnsparv, sädesärla, fors­ärla, grönfink, steglits, gråsiska, rosenfink, bofink, bergfink, sävsparv, gråsparv (107 arter)

Statistik

Först beräknas ett TRIM-index för varje art och år. Därefter beräknas genomsnittliga index för de ingående arterna enligt en ny metod som bygger på Monte Carlo-simuleringar (Soldaat m.fl. 2017, Ecological Indicators 81: 340–347). De årliga indexen motsvarar de som tidigare rapporterats, men nytt är att en icke-linjär trend med 95% konfidensintervall nu kan beräknas och presenteras.

Historik

Under 2003 startade den europeiska intresseorganisation European Bird Census Council (EBCC) ett sameuropeiskt projekt för att i förenklad och sammanfattande form beskriva hur det går för de vanligaste fåglarna i Europa. Projektet kallas Pan-European Common Bird Monitoring Scheme. Trenderna hos fågelarter typiska för ett visst habitat, till exempel jordbrukslandskapet, summeras för alla länder till en enda trend, en indikator. Under 2004 togs ett beslut inom EU att den framtagna indikatorn för jordbrukslandskapets fåglar skall användas som ett sätt att spegla tillståndet för den biologiska mångfalden inom EU. På europisk nivå ingår numera 168 arter, av vilka 33, 28 respektive 63 placerats i de tre grupperna ovan. 

Kurvorna ovan är alltså motsvarande siffror enbart för Sverige, baserat på de urvals- och beräkningskriterier som används för hela Europa. I de svenska indikatorerna ingår färre arter än för Europa i sin helhet eftersom många europeiska arter saknas helt i vår fauna och andra är för ovanliga fåtaliga för att möjliggöra indexering. Grupptillhörighet i de svenska indikatorerna har bestämts för Europa som helhet. Med jordbruksarter menas inte bara arter som är knutna till åkermark utan också fåglar knutna till betesmark. Det är uppenbart att man kan diskutera grupptillhörigheten för några av arterna, men vi har valt att behålla den europeiska standarden för jämförbarhetens skull.